Var god göm rullstolen! - Om hemspråksundervisning och rättigheter.

Rally går i världens bästa skola just nu, och hennes lärare är garanterat en del av landets bästa arbetslag! Jag kan inte nog många gånger understryka det och jag tycker det verkligen, de kanske behöver höra det mer, men det får ni påminna mig om. Å andra sidan... Tänk om man var tvungen att ställa sig upp och jubla varje gång någon höll undan för en blind med käpp, hjälpte en stackars tant över vägen eller bara helt enkelt lät bli att knuffa sina CP-skadade vänner (Förlåt, kunde bara inte låta bli - Jag blir så full i skratt varje gång en av mina CP-skadade vänner (heter det verkligen skadad?) puffar mig på facebook och jag puffar tillbaka - Då står det, du har just knuffat Dr Spastika - Världens farligaste man. Så får man inte göra, men det ser så jäkla roligt ut i mitt huvud. Om man för övrigt har Cerebral pares måste man ju vara en celebritet... Passushyllning till mina celebra vänner...)

Jag vill också understryka med all nödvändig tydlighet att jag inte vill förminska eller på annat sätt ställa funktionshinder emot varandra med mina tankar, jag försöker bara hitta ett språk så omgivningen ska förstå vad vi slåss med/mot/om.

Idag är Rally ur funktion.
Hon defragmenterar hårddisken, kör litet antivirus och något enstaka spionprogram.
Hon har inte tid att röra kroppen då.
Den har frusit och den laggar.

Hur förklarar man det för lärare som inte förstår?

Tack och lov är jag själv lärare med erfarenhet av att jobba med just Rally-ungdomar och barn. Det kan jag inte banka i huvudet på dem hela tiden, men det ger mig en enorm självkänsla och jag vet att jag har rätt när jag står på mig för hennes rätt att vara den hon är.

För något år sedan fick jag rådet att jag inte skulle prata så högt om mitt funktionshinder, dels hade jag inte fått det jobb jag då hade om man vetat om min diagnos, men man presenterar sig inte heller med sin sexuallitet. Den här personen älskar jag och respekterar, och den gör detsamma med mig, men det visar ändå på hur stora förvirringarna är kring NP-problematik och andra psykiatriska tillstånd. Nej - Jag presenterar mig verkligen inte med min sexuallitet, inte för att det inte gör mig något men det är ofta bara relevant i en situation och det brukar jag i så fall ta med den det evt berör. Bokstavligt talat...

Nej, men om man nu är i behov av att ta sig fram medelst rullstol för att man förvisso har ben, men de kanske inte fungerar som andra människors ben, ska man då försöka kammouflera sin rullstol och låtsas att den inte finns?

En annan kommentar som har etsat sig fast i huvudet på mig är när Rally berättar om sina diagnoser, stolt (tack och lov!) och får reaktionen "men det är väl inget bra!". Hon svarar "Jo, det är det väl". Inget mer...

Varifrån kommer den här kompisens värdering?


Jo, jag sa just det


Varifrån kommer den här kompisens värdering?


Jag tar det igen...


Varifrån kommer den här kompisens värdering?

Jo, den kommer ifrån samma ställe som den andra kompisen som tycker att det är helt ok och helt plötsligt börjar förstå Rally på ett annat sätt och gärna vill vara med henne.

Det kommer ifrån omgivningen!
Föräldrar
Skola
andra
VUXNA
från dig
och mig.

Idag behöver Rally defragmentera.
Läraren (som är skitbra!!! Glöm inte det...) tycker att det är synd.

Varifrån kommer hennes värdering?

Synd är något helt annat och mycket roligare som en hyggligt kort men klok basist skulle ha sagt om han stod bredvid mig.

Nej, det är inte synd.
Det är nödvändigt.
Om vi vill att hon ska fungera i skolan resten av året så är det en nödvändighet.
Om ni vill ha henne i skolan hela tiden får ni lägga upp undervisningen annorlunda.

De gåååår inte hör jag många lärare sucka nu.
Man KAAN inte anpassa undervisningen efter alla.
Jo, se det kan man visst det.
Det kräver dock att man vågar se vilka människor man har att göra med.
Det kräver att man vågar stanna upp och ställa sig frågan vem det är man ska undervisa.
Det kräver att man faktiskt ställer sitt behov av att veta bäst och alltid ha rätt i ett annat rum och försöker ta reda på hur den här personen tänker.

Det spelar ingen roll om man räknar talen nedifrån och upp.
Man kan mycket väl ta de snyggaste talen först.
Är femmor fula så kanske man behöver få måla dem gula för att de inte ska göra ont i huvudet.

Jag har gjort många bra saker i mitt liv, men det jag förmodligen är mest stolt över - undantaget Hamlet i Hyttan, är nog att lyckas få en elev som var uträknad av de andra lärarna som "obildbar" (att lärare ens har mage att ta dylika ord i sin mun om andra människor... huga!). Eleven skulle inte bli godkänd och jag råkade ha kompetens så jag kunde hjälpa till.

Några av mitt livs roligaste lektioner hade jag då och förmodligen begrep inte någon vad vi höll på med, men det var inte intressant.
Det är inte viktigt om de andra lärarna förstår.
Det såg ut som totalkaos på tavlan, för vi stod där, med varsin penna i varsin färg och själva talet hade sin färg och tokräknade. Frågade, svarade, funderade och till slut tror jag att jag begrep elevens sätt att tänka, någorlunda - på några månader gick eleven från IG till VG på ett prov! Nej, bedömaren var inte jag själv, det var den gamla läraren som sade att eleven var obildbar.

Chefen kallade det underverk.
Själv kallar jag det
teaching by learning!
Skitenkelt, jag ska kanske ta patent på det.

Jag är nog litet fragmenterad också inser jag, jag hade en poäng med den här texten men idag verkar den inte komma fram.

Poängen är nog att man kan väl ha förutfattade meningar om storfotade blondiner men om man lär sig storfotadblondiniska så kanske det är lättare att förstå vad den menar, inte sant?

Självklart behöver storfotade blondiner också lära sig språket på den plats man hamnar, men om ingen lär våra invandrare vår kultur, då kan de inte annat än gissa.

Nej, jag vet.
Jag kan inte hålla reda på upp och ned som lärare eller lämna tillbaka prov i tid osv - förhoppningsvis finns det andra lärare som kompenserar för det.

De lämnar tillbaka prov i tid och otid.

Framför allt är kanske kontentan av texten att visst kan man försöka dölja sina skitstora fötter om man har lust och trycka ned dem i ett par skor i stl 36. De ser mindre ut men det gör fan så ont att gå och gissa om man behöver sätta sig och vila precis hela tiden!

Eller så kanske man är stolt över sina skitstora fötter och visar upp dem i balla skor.
Eller så pryar man hos Therese Alshammar och Ian Thorpe och blir en skitbra simmare.
Eller så gör man som ursprungssagan i Aspungen (läs nu inte fel! Det ska stå asp-ungen och inget annat!).... nej, Askungen... Hugg en häl och klipp en tå, den rätta har inte guldskon på...

Om andra tycker att det är fult med stora fötter, ja då får de väl blunda då!

Till sist ska jag berömma regeringen, tro det eller ej, men att förlänga projektet (H)järnkoll är så hjärna bra! Rally kanske slipper massor av de våndor jag har haft.

Nu ska jag gå och sätta på mig mina guldskor!