Stolthet och fördom - Om att kräla över mållinjen

Jag undrar om det är så här de känner sig, de som tränar år ut och år in, dag ut och dag in, meter efter meter, sekund efter sekund, lyft efter lyft för att för en futtig sekund i världshistorien kliva in på en välfylld OS-arena och förbereda sig några minuter för att sedan, inom loppet av en pikosekund förrändra sina liv genom att skrapa hem en guldmedalj.

Idag fick vi äntligen beskedet, det jag slitit, kämpat och gråtit för i över 4 år. Som jag har brottats med dumskallar och dårfinkar, hoppat hage med läkare och inskränkta pappskallar, blivit lurad och bedragen... Oavbrutet har jag slitit och nu. Nu är det klart. Jag har asperger och Rally har både asperger och ADHD och jag ÄLSKAR hennes reaktion på när jag berättade. Hon studsade omkring som Tigger på onämnbara substanser och skrek "yess yess, jaa jaa, jag har bååda jag har bååda.... " så där som bara barn och fotbollspelare kan. Hon har inga vanliga fördomar om barn med ADHD och asperger - för henne är det normalen. Hon är stolt för att det innebär att hon är så annorlunda som hon känner sig, hon har inte fel - när det blir fel så är det förmodligen något som inte har stämt och då kan man faktiskt hitta strategier för det. Det vet hon också.

Jo, hon vet mer än ett barn i hennes ålder "ska" göra enligt någon slags socialnorm som jag inte begriper var den kommer ifrån. Barn ska inte behöva höra, barn ska inte behöva uppleva... Nej, tack så mycket, men de barn som faktiskt UPPLEVER det då, de mår inte bättre av att de vuxna säger att det här ska du inte behöva uppleva. Möjligen som en bekräftelse, men sen behöver man vidare... Det var nu dock en parentes. Jo, hon vet mer än ett barn i hennes ålder ska behöva göra, hon vet hur illasinnade socialtanter kan verka, hon vet hur en lärare med fördommar om henne och hennes mamma kan förstöra hela första åren i skolan. De där åren som bara inte FÅR förstöras.

Fördomar - Hörs inte det på namnet att det är ganska dumt? Döma före... Föredömme.. hmm... Tänk om deras fördommar gör så att hon blir ett föredöme för andra! Det vore helt underbart.

Rally kastade sig ut i ett av de sociala medierna och skrev om sin "jackpot", en kamrat hade skrivit - men det ska man väl inte vara glad för?
Jo! Det är precis vad man ska det!

Tänk om människor stod utanför synsam och sa - Men gud, inte ska du vara glad över att du har fått veta att du har astigmatism och är närsynt, det ska du ju dölja... helst med fula glasögon.

Nu har hon aspigmatism och är snällsynt, är inte det bra det?

De sociala medierna har en större betydelse än man kan tro och man får gärna tycka illa vara om man vill, men för vissa människor är det faktiskt ibland samma sak som överlevnad. Ibland ser jag människors reaktioner fast de inte visar det och jag vet att jag har en del som tycker att jag kanske borde hålla mig litet mer innanför ramarna. MEN det kan vara så att mina tankar och våra erfarenheter kan hjälpa någon och det har uppenbarligen hjälpt flera stycken att våga lyfta på fördomskepsen en smula och då är det värt det.

Dessutom hade jag inte orkat utan alla vänner som tjoat och kommit med glada tillrop, frågande kommentarer och funderingar. För att inte tala om de som kommit med julsaker!
Nu kan vi fira en så normal jul vi kan... (och vill...)

Och den här resan som vi har gjort finns ingen anledning att vara annat än stolt över, så stolt så det blir märken i taket.

Jag har blodsmak i munnen, skavsår i själen, skurknän på insidan av mjälten, svetten lackar mot jul och jag är så förbaskat stolt så jag kan inte somna, men vem fan bryr sig? Jag behöver inte simma något lopp i morgon det räcker med att jag "badar av". Fan! Jag klarade det! Ensam (nåja, marginellt... utan familj och vänner hade det inte gått)! IIIN YOOOUR FAAACEEE!

"Glooory glory Lena Laser, glory glory Lena Laser...."

Och Rally, fan va hon är bra! Vilken unge!

Btw, man kan vara överbegåvad och ändå  ha båda diagnoserna... Sådetså!

(In your face igen...)

Nu däckar jag, eller så gör jag det hos psykologen i morgon...Hon har ju betalt för att jag är där ändå, synd att hon är så bra bara så jag måste höra vad hon har att säga om Dr Dogs behandlingsteorier. Hoppas de inte läser min blogg för jag känner det som om jag studerar dem ibland, fast de känner mig nog tillräckligt bra för att veta att det är exakt det jag gör.

Nej, läsa nya fina boken ska jag - om rättigheter. Skönlitteratur är för... för... för... förvirrande, men jag har läst Stolthet och Fördom och älskat språket. Manus är mycket lättare...