Fortsätt till huvudinnehåll

Utandning

Det är så skönt att inte oroa sig.
Att inte behöva fundera mer.
Att veta att jag gör rätt som ibland väljer bort saker.

Den här veckan har jag "semester".
Äntligen kan jag vila.
Vila på riktigt, inte bara lägga ned huvudet och ligga still för att inte tankarna ska vicka mig ur min bana runt jorden.

Bara detta att veta att jag faktiskt har gjort rätt som har envisats trots att i princip alla utom proffsen har ifrågasatt mig och inte trott mig. Långnäsa och in your face känslorna har sakta falnat och jag ligger och bara blinkar ibland.

Borde fixa
Borde ändra det där
Svara på det där mailet
Vikt den där tvätten i soffbåten
Det där inlägget borde jag kollat mer på,


men det får vänta...

Sitter och fläpprar på fäjsboken
klickar kossor och skördar blommor
Läser och tänker
Tittar och ler
Och bara tittar.

Så där som jag minns att jag gjorde när jag var liten.
När jag var där jag var
och bara var...


Det där svåra pusslet
Jag behöver inte fortsätta lägga det längre.
Sista pusselbiten föll på plats och nu - en vila
för att sedan göra det som var meningen från början.

Behöver inte gå i taket för det är så konstigt att hänga där upp och ned
och inte veta vad som är upp och vad som är ned.

Vila
Vila
Vila

Lena Laserhjärna

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Var god göm rullstolen! - Om hemspråksundervisning och rättigheter.

Rally går i världens bästa skola just nu, och hennes lärare är garanterat en del av landets bästa arbetslag! Jag kan inte nog många gånger understryka det och jag tycker det verkligen, de kanske behöver höra det mer, men det får ni påminna mig om. Å andra sidan... Tänk om man var tvungen att ställa sig upp och jubla varje gång någon höll undan för en blind med käpp, hjälpte en stackars tant över vägen eller bara helt enkelt lät bli att knuffa sina CP-skadade vänner (Förlåt, kunde bara inte låta bli - Jag blir så full i skratt varje gång en av mina CP-skadade vänner (heter det verkligen skadad?) puffar mig på facebook och jag puffar tillbaka - Då står det, du har just knuffat Dr Spastika - Världens farligaste man. Så får man inte göra, men det ser så jäkla roligt ut i mitt huvud. Om man för övrigt har Cerebral pares måste man ju vara en celebritet... Passushyllning till mina celebra vänner...) Jag vill också understryka med all nödvändig tydlighet att jag inte vill förminska eller p

En saga i juletid - om hur livet kan vända på en femöring.

Mörka november gick mot sitt slut och skulle gå över i december, min hatmånad. Som barn älskade jag julens traditioner, men det där med julklappar och överraskningar är inte min grej så ju närmare julafton kom desto svårare blev mitt hummör. I år har Rally inte velat fira jul med mormor och morfar av rädsla för att jag ska börja bråka med morfar. Tyvärr händer det ibland (läs varje jul) men nu inser jag att det inte har så mycket med honom som person att göra, utan det här med att gömma saker i papper och sedan ge bort dem. Är det inte vad jag förväntar mig eller önskar så blir jag ju så förtvivlad att det inte går att trösta mig på flera dagar. Är det vad jag önskar blir jag överlycklig, men oron för att inte veta vilket tar tyvärr bort mycket av känslan. Att jag som barn då alltid letade reda på mina julklappar och öppnade dem i förväg för att sedan spela överraskad - ganska dåligt - på julafton har naturligtvis med att jag inte är så bra på överraskningar, jag som är så impulsi

Efter mello

När melodifestivalen har slocknat  ägnar jag mig åt att flytta dokument.  Uppgifter från skolan ska från min mejl till skolmolnet.  Det är vi överens om.  Vi var överens om att alla uppgifter skulle läggas på molnet direkt.  Tydligen är detta väldigt svårt.  Jag skriver in proven.  Reagerar över att man gett Rally två prov samma dag.  Hon har fått det muntligt i örat på sin lunchrast.  När andra får vila När andra får vara ifred.  Då får hon kroppskontakt hon inte vill ha  och prov.  Att det redan var lovat ett prov samma dag fanns inte på den mentala agendan och läraren hade inte vett att kolla först.  Resultat.  Provpanik.  Det är egentligen så enkelt.  Skicka ett mejl till mig med en förfrågan.  Kontakta varandra.  Börja använd first-class-klienten.  Nej. Vi börjar med att rusa fram i matsalen och välta omkull den funktionshindrade eleven ur sin mentala rullstol.  Häpp! Ännu en pedagogisk medalj! Vad är viktigt