Betraktelser från en kalejdoskophjärna

Jag hade tänkt att gå in på Avesta tidning för att skriva en insändare om Rallys skitbästa lärare och hur formidabelt de har skött en kränkningssituation, tyvärr fastnar jag i en artikel som beskriver att omsorgen ska fördela om pengar för handikappade för att kommunen är "skyldig" att ordna daglig verksamhet. Ska det kammas kossor i visentparken nu igen? Nej vänta, bindas kransar och klippas gräs? Ska det vara så att man ska ta tillvara på det saker dessa människor kan göra mot oskälig avgift? Underbetalt arbete IGEN? För ni ska ju inte tro att de här människorna kommer att få hjälp att ta reda på vad de är bra på och själva kan hitta sin försörjning på. Nope! De kommer att få göra sådant som du, kreti, pleti och pöbeln inte vill befläcka sina fingrar med OCH som folk inte vill betala skäligt för. Jobblinjen... Phö! Jag blir så jävla arg när man försöker skriva om saker. Skyddad verkstad är skyddad verkstad vad ni än säger.  Alltså det finns så många resurser som göm

Jag har faktiskt inte tid att vara sjuk. Jag har inte lust att vara det! Jag har så mycket att göra och tillföra världen och ändå ska jag gå som en mupp här hemma och ... eller vänta nu. Är det kanske där jag gör tankefelet igen. Vad gör jag egentligen här hemma? Kvalificerad damagecontrol ägnar jag mig åt dagligen. Det är ett helt liv att städa upp. Det är ett märkligt uppvaknande och det bästa som hänt mig, men det är mycket att göra. Och samtidigt ska jag gå och ha ont och försöka röra mig trots det. Jag ska ta ansvar för Rallys rörande också och det är inte alltid helt lätt att motivera någon när man själv knappt kan gå. Idag kunde jag det och vi hade en mysig promenad på Avestas mörka gator med upplysta snöbollar och visenter. Dessa visenter... Vi mötte en nyinflyttad och jag kan meddela kommunledningen att jag har bidragit till ökningen av Avestas befolkning med 300 %, mig själv (återflytt efter 10 år), Rally och Elwood Blues. Så jag tycker jag kan slippa dra hit fler folk, men v

Mörka november gick mot sitt slut och skulle gå över i december, min hatmånad. Som barn älskade jag julens traditioner, men det där med julklappar och överraskningar är inte min grej så ju närmare julafton kom desto svårare blev mitt hummör. I år har Rally inte velat fira jul med mormor och morfar av rädsla för att jag ska börja bråka med morfar. Tyvärr händer det ibland (läs varje jul) men nu inser jag att det inte har så mycket med honom som person att göra, utan det här med att gömma saker i papper och sedan ge bort dem. Är det inte vad jag förväntar mig eller önskar så blir jag ju så förtvivlad att det inte går att trösta mig på flera dagar. Är det vad jag önskar blir jag överlycklig, men oron för att inte veta vilket tar tyvärr bort mycket av känslan. Att jag som barn då alltid letade reda på mina julklappar och öppnade dem i förväg för att sedan spela överraskad - ganska dåligt - på julafton har naturligtvis med att jag inte är så bra på överraskningar, jag som är så impulsi