Betraktelser från en kalejdoskophjärna

Redan när Rally började skolan såg jag tendenserna, men den skola hon gick på där var tyvärr full av fördommar och hade svårt att se möjligheterna och sitt eget uppdrag. Elevens bästa ska alltid vara i centrum, det står i lärarnas etiska regler, så var det tydligen inte i det här fallet. Nu är det överspelat och Rally går på en skola där hon är uppskattad för den hon är. Lättnaden att veta att hon troligen har det bra i skolan är enorm jämfört med hur det var för två år sedan, när hon hade ångest och ont i magen för att gå till skolan och grät hjärskärande när hon kom skulle dit och när hon kom hem. Det är svårt att orka det i längden för någon av oss. Att försöka parera allt här i världen är heller inte möjligt men det blir extra svårt när man inte vet vad man har för spelregler. Jag tänker ofta på det när jag har vänner med nps (neuropsykiatriska störningar) som ofta säger att vi är lika. Eh, nej. Du har ADHD och jag har Asperger, vi har likheter men vi är inte lika. Det går inte att

Nej, jag instämmer inte i uppdrag gransknings nedgörande av Pär Johansson. Jag tycker mig skönja hans vision och tankar, jag ser hans arbete på scenen och runt om och jag måste säga att jag tycker att det är bra. Det jag ser. Jag har inte sett någon av föreställningarna och heller inte filmen, eftersom jag fick en känsla av ruttna lingon i munnen när jag började titta. Det var något som jag inte kunde sätta fingret på och jag hade en känsla av att på ett plan drev det för att få en plats i teatersverige. Det är verkligen inget fel i det, jag skulle ge en hel del för att lyckas orka med det. Nej, beundran och avund (obs klädsam) känner jag inför det han har gjort. Att kommunen är puckon som inte ser till de avtal professionella skådespelare ska ha är faktiskt inte hans fel. Det är en okunnig kommuns fel. Det är politikens fel! Det är kommunrådets fel och det är framför allt omsorgschefens vidriga syn på de människor som "fått upplevelser och självförtroende" i lön. Nej, j

Det har inte blivit mycket skrivet sista veckorna, men när puckona står som spön i backen blir det litet svårt att se träden för alla troll. Både för min egen och för Rallys skull blev det tufft förra veckan även om den började någorlunda bra. Möten med skolan tar alltid på mig även om de nuförtiden alltid är bra och konstruktiva! Jag är innerligt tacksam över Rallys tur med lärare och personal runt henne. Det är en milsvidd skillnad mot förra skolan där hon hade EN bra kontakt på en mycket större skola. Vi kan kalla honom Torsten. Han har alltid kunnat ta henne för den hon är utan att bry sig nämvärt om att hon kanske låter som en gammal LP som har hakat upp sig ( för den nya generationen utan LP-skivor råder jag er att rota på nätet, det finns exempel, det är inte samma sak när en LP och en CD hakar upp sig.) Som exempel kan tas den vinterdag de skulle åka pulka i Karllbärsparken. Planen hade varit lagd ett tag och snön hade funnits. Den här dagen hade dock någon galen kommunstäd