Skolan har varit på tapeten, både för oss och för omvärlden. Vi fick en stoppsmäll förra veckan angående skolgången för Rally. Det jag trodde var klart och fungerande hade tydligen inte fungerat alls. Om jag inte får några indikationer på att saker inte riktigt fungerar så kan jag ju inte göra ett skit. Jag kan bara lita på lärarnas kompetens, planering och mod att våga erkänna om man har gjort en miss. Det är mänskligt att spela fela – men det är omänskligt att kräva av en elev med särskilda behov att den ska klara undervisningen utan sin mentala rullstol. Hen är ju så trevlig så hen klarar det är ändå. Charm har inget med en eventuell diagnos att göra! Jag avskyr att jag alltid ska behöva jämföra med rullstolsmänniskor eller människor med hjulben, men det verkar som om det inte går att förstå om man inte sätter någon form av klisterlapp i pannan. Som tur är ger vi inte upp. I morgon har vi möte – igen. Senaste var för en vecka sedan. Hur många föräldrar
I min bubbla där jag bor