Det finns en självklarhet för de flesta. En självklarhet som inte alltid gäller alla. Den att få finnas. Jag har alltid funnits, mer än nöden kräver ibland men just nu finns inte jag heller. Det är en märkvärdig känsla. I tron att jag flyttade till något vackert, troget, kärleksfyllt och ytterst påtagligt och existerande packade jag ihop mitt liv, min Rally, mina katter och flyttade till Solen, Karlstad och Kärleken. Fyra månader senare står jag på en trapp och får veta att den jag förbehållslöst, naivt och på mitt eget totala vis älskat, har haft (minst) en annan kvinna och inte bara haft hon visste inte då att jag fanns och hon vet det förmodligen fortfarande inte. Att vi varit fästfolk också är förmodligen dolt i okunnighetens dunkel. Ja, fästfolk – För över ett år sedan svarade jag ja i min enfald på den förmodligen för snabbt ställda frågan. Hon är inne i huset - Jag är utanför. One day you're in - The next day you're out. Känslan av att det som varit v
I min bubbla där jag bor