Tydligen får man ha andras papper i sin ägo även om man upprepade gånger har önskat få dem återlämnade. Att inte själv få bestämma över vad som ska göras i den egna ekonomiska situationen känns inte bara förnedrande utan också skrämmande. Inte så mycket för min egen del som vanligt, utan för de där som inte är lika bråkiga som jag. Har jag rätt bråkar jag. Har jag fel bråkar jag också, fast kanske inte lika mycket – Jag skrattar hellre åt att jag har fel än framhärdar trots att jag har fel. Den här gången hade jag rätt. Det stoppade upp min skuldsaneringsprocess i 8 månader och ändå får jag inte mina papper, ingen ursäkt – ingenting. Människor har så konstiga fördomar om vad saker och ting innebär och tar inte reda på fakta, skäller ut klienter och ber dem dra åt helvete. Det gör inget, för jag är glad ändå. Vet inte om det egentligen är så bra reklam för projektet och företaget i fråga och själva grundtanken är så bra att jag inte tänker namnge den.
I min bubbla där jag bor