Jag önskar att de som försöker sätta bladet för munnen på så många just nu bara kunde ta av sig skyddslapparna för öronen och lyssna. Förmodligen krävs det inte mer än så för att försätta berg och genomföra mirakel. Att inte bli hörd är kränkande. Du vill själv att människor ska lyssna på dig inte sant? När någon inte hör dig, ser dig eller märker dig, då känns det inte särskilt bra gissar jag. Nej, jag har inte skrivit fel, jag menar skyddslappar, för det är inget annat än skydd mot verkligheten.
Så vänster jag är satte jag debatten i halsen för en tid sedan när en av kandidaterna till partilederiet i Vänsterpartiet gick i debatt med en SD-nisse. Eller snarare undvek debatten, hon lyssnade inte, hon avbröt honom, hon ignorerade och betedde sig allmänt oartigt tyckte jag. Henne vill jag faktiskt inte ha som ledare. Hon svarade honom inte på hans raka frågor, jobbiga och korkade, ja, men likväl frågor. Ska vi inte få ställa dumma frågor mer i världen? Hur ska någon då bli klok?
Just nu ignoreras mina mail till damerna överhet på Portalen. Jag ber att få slippa diskutera det i mail för att det dels är lättare att finta mig i ett möte men också för att jag vill ha saker och ting skriftligt för att kunna tänka klart, samt för att de inte ska kunna köra över mig genom att säga att jag inte kan bevisa något. Uttryckligen ber jag om det. Jag ber om svar och ställer frågor, men några svar får jag inte. Inte på det JAG vill veta, jag får svar på det HON vill veta. Den ena svarar mig inte över huvud taget. Bara att "det" har uppstått ett missförstånd. Detta "det" är gissningsvis jag.
Jag saknar män på Portalen! Jag kan inte kommunicera med kvinnor, eller jag har väldigt svårt att göra det. Kvinnor verkar alltid ha en annan agenda än jag och jag begriper det inte. Sen skiter jag i om jag verkar kvinnofientlig, jag är det i vissa lägen. Och jag önskar att kvinnor kunde sluta säga plattityder som "det är kvinnlig list", "kvinnlig intuition" och "tre tjejer är en för mycket". Det är så ologiskt och dumt. Det finns ingen jävla kvinnlig logik, det finns ingen kvinnlig list och tre tjejer är tre för många. Förlåt, jag är bara litet bitter... (Nej, jag tänker egentligen inte könsrelaterat - Det finns manliga kvinnor också - Och kvinnliga män)
Vi har yttrandefrihet. Vi får säga i princip vad vi vill så länge vi håller oss inom lagen. Lagen är en demokratisk produkt och vi har valt demokrati. Ska vi ändra det får väl någon göra statskupp då. Jag är inte förtjust i sverigedemorkaterna eller deras politik och framför allt inte språket som används, MEN de har en yttrandefrihet. Jag har yttrandefrihet gentemot Portalen och den så kallade verksamheten. Hörde att man skröt om att man fått ut 6 st i "aktivitet" 1 hade t o m fått "riktigt" jobb! Men gratulerar! Är jag inräknad i de 6 så vill jag verkligen protestera å det bestämdaste! De har inte gjort ett jävla skit för att få ut mig någonstans, det har jag gjort själv. Fan, jag blir så arg så jag kokar. Ska jag behöva ha koll överallt så att de inte ljuger om mig, dessutom. De har väl också yttrandefrihet förvisso och rätt att fara med osanning så de räddar sitt skinn. I ett annat fall blir jag avfärdad för att jag inte skriver perfekt danska. Ja, men tjena! Så, om man inte uttrycker sig korrekt så är man inte värd att lyssna på? Nej, tydligen inte. Både här och där.
Egentligen tycker jag att med yttrandefriheten borde komma en lyssnandeansvar. Håll käften när andra pratar helt enkelt. Jag är själv världsmästare i att avbryta, men jag försöker verkligen. Debattprogrammen idag utgår ifrån att det ska vara högt tempo så programledarna avbryter och ingen får egentligen prata till punkt, ingen får svar på sina frågor och politiken blir lidande. Det blir bara mer och mer så att om man får fram en retorisk fint så leder man debatten. Det tycker jag är osmart, då är man inte intresserad av politiken, då är man bara intresserad av själva makten. På olika nivåer. Programledaren på sin, deltagarna på sina och publiken på sitt tredje. Och ingen säger ifrån.
Det borde komma med hela den här rättighetsdebatten en praxis att ge ett svar. Det tillhör god ton. Är man arbetslös, handikappad, utlänning, sjukskriven eller på annat sätt Paria fungerar inte den praxis. De skulle aldrig i helvete undvika att svara sin chef på samma frågor jag ställer.
Vad i helvete är det som gör att jag inte har rätt att få svar?
Varför ska jag inte bli lyssnad på?
Varför sätter de sig över mig?
Det är så märkligt. För mig går det inte att få ihop delarna. Även om jag och min förra chef inte hade samma åsikter så hade vi båda rätten att uttrycka oss, vi lyssnade på varandra och vi sa vad vi tyckte.
Vad är det som händer med mitt människovärde den dagen jag blir sjukskriven?
Det sjunker ännu mer den dagen jag blir arbetslös. Varför?
Folk undrar vart världen är på väg. Till kallhamrad okänslighet och det är VI själva som har gjort det så.
Jag fattar inte hur människor med mindre självkänsla än jag står ut! Eller är det kanske där skon klämmer?
Men då stämmer det i alla fall inte!!! Om de inte har självkänsla så kan man väl inte säga att verksamheten är bra om människorna inte får bättre självkänsla? Hur kan man få bättre självkänsla om de inte bemöter människor där de är? Hur kan man hjälpa någon om man inte vet vem den är eller har lust att ta reda på det?
Nu tappade jag styrfarten. Gömmer mig inte under en sten, men en lila filt. Tack Portalen för det.
Lena Letargia
Kommentarer
Skicka en kommentar