Fortsätt till huvudinnehåll

Nya världar, nya tider.

Bloggosfären är helt ny för mig. Inte att läsa men att själv skriva, jag hade faktiskt tänkt att jag aldrig skulle blogga - det var ju liksom redan uppfunnet av P@ts. Jo, det är lika bra att ni vänjer er på en gång, jag döper om folk, de som inte vet det lär bli varse. Varför det blir de namn det blir finns ingen annan logik bakom än min egen hjärna och vill man veta varför man har fått just den smeknamnet får man nog fråga. De flesta som blir omnämnda kommer säkert att känna igen sig och då vet ni var min brevlåda bor.

Det är inte helt lätt som sagt att bloggosvära. Mycket trixande och knixande med texter och mallar hit och dit och själva skrivklådan kommer av sig när det går på tok.

Därför har det inte blivit någon rapport från Portalenmötet, men det kommer. Det krävs bara en särskild dator som har tålamodskort, litet tid och litet kaffe.

Tiden kommer jag nu äntligen att få, då Barnet (som inte fått något smeknamn än) äntligen fått kontaktfamilj. Första helgen blir nu!
Det blir en märklig känsla att vara ensam...

Äntligen kan jag efter ett år av 24 h om dygnet utan hjälp få litet återhämtning. Det är inte alltid så lätt med två människor med "särskilda behov" i samma hushåll, även om det förmodligen är mycket roligare än andra hushåll ibland också.

Nu är det barnväckningsdags.

Rock on Dudes and Dudeinnor.

Laserbrain

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Var god göm rullstolen! - Om hemspråksundervisning och rättigheter.

Rally går i världens bästa skola just nu, och hennes lärare är garanterat en del av landets bästa arbetslag! Jag kan inte nog många gånger understryka det och jag tycker det verkligen, de kanske behöver höra det mer, men det får ni påminna mig om. Å andra sidan... Tänk om man var tvungen att ställa sig upp och jubla varje gång någon höll undan för en blind med käpp, hjälpte en stackars tant över vägen eller bara helt enkelt lät bli att knuffa sina CP-skadade vänner (Förlåt, kunde bara inte låta bli - Jag blir så full i skratt varje gång en av mina CP-skadade vänner (heter det verkligen skadad?) puffar mig på facebook och jag puffar tillbaka - Då står det, du har just knuffat Dr Spastika - Världens farligaste man. Så får man inte göra, men det ser så jäkla roligt ut i mitt huvud. Om man för övrigt har Cerebral pares måste man ju vara en celebritet... Passushyllning till mina celebra vänner...) Jag vill också understryka med all nödvändig tydlighet att jag inte vill förminska eller p

En saga i juletid - om hur livet kan vända på en femöring.

Mörka november gick mot sitt slut och skulle gå över i december, min hatmånad. Som barn älskade jag julens traditioner, men det där med julklappar och överraskningar är inte min grej så ju närmare julafton kom desto svårare blev mitt hummör. I år har Rally inte velat fira jul med mormor och morfar av rädsla för att jag ska börja bråka med morfar. Tyvärr händer det ibland (läs varje jul) men nu inser jag att det inte har så mycket med honom som person att göra, utan det här med att gömma saker i papper och sedan ge bort dem. Är det inte vad jag förväntar mig eller önskar så blir jag ju så förtvivlad att det inte går att trösta mig på flera dagar. Är det vad jag önskar blir jag överlycklig, men oron för att inte veta vilket tar tyvärr bort mycket av känslan. Att jag som barn då alltid letade reda på mina julklappar och öppnade dem i förväg för att sedan spela överraskad - ganska dåligt - på julafton har naturligtvis med att jag inte är så bra på överraskningar, jag som är så impulsi

Efter mello

När melodifestivalen har slocknat  ägnar jag mig åt att flytta dokument.  Uppgifter från skolan ska från min mejl till skolmolnet.  Det är vi överens om.  Vi var överens om att alla uppgifter skulle läggas på molnet direkt.  Tydligen är detta väldigt svårt.  Jag skriver in proven.  Reagerar över att man gett Rally två prov samma dag.  Hon har fått det muntligt i örat på sin lunchrast.  När andra får vila När andra får vara ifred.  Då får hon kroppskontakt hon inte vill ha  och prov.  Att det redan var lovat ett prov samma dag fanns inte på den mentala agendan och läraren hade inte vett att kolla först.  Resultat.  Provpanik.  Det är egentligen så enkelt.  Skicka ett mejl till mig med en förfrågan.  Kontakta varandra.  Börja använd first-class-klienten.  Nej. Vi börjar med att rusa fram i matsalen och välta omkull den funktionshindrade eleven ur sin mentala rullstol.  Häpp! Ännu en pedagogisk medalj! Vad är viktigt