Fortsätt till huvudinnehåll

Laddar om

Rally (Barnet) är lämnat i skolan och ska till kontaktfamiljen idag. En hel helg. Det viskar som en eon i huvudet på mig. Inte på grund av att jag tror att jag kommer att längta mig blå utan för att jag tuggat på som ett envist gammalt ånglok det senaste året.

Den första önskan jag har är att jag ska få gå och lägga mig igen och sova en stund, för jag har inte vågat somna i natt heller av rädsla för att missa att lämna henne till skolan i tid och riskera utskällningar och pikar igen. Så skoj får jag dock inte ha, för jag ska till det berömda Porthaaahhlen idag igen. Alltså, det kanske är jättebra för någon, fast jag har svårt att förstå att människor står ut med att bli hunsade, nedgjorda och behandlade utifrån något slags konstig samhällsbild om att alla sjuka, arbetslösa, utlänningar och ungdomar är lata och dumma i huvudet.

Samtidigt ska människor som hemtjänsten bli färre. Var är logiken? Kan någon peka på den åt mig?

Det är möjligt rent teoretiskt att dessa "lata" sjukskrivna finns. Jag kan inte påminna mig att jag har sett någon. Visa mig den gärna.
Det är möjligt rent statistiskt att det finns "lata" arbetslösa. Jag har dock aldrig hört någon säga - Jag vill inte jobba. Visa mig den personen så ska jag tro dig.
Lata ungdomar finns per definition INTE! Ungdomar kan vända ut och in på sig själva för att göra saker de vill är intresserade av och tycker är kul. För att inte tala om hur de agerar om man som vuxen respekterar deras personligheter. Då kan man faktiskt göra underverk. Jag har sett det, upprepade gånger. Visa mig en lat ungdom. Så ska jag tro på det också.
Och utlänningar att de skulle vara lata? Men lägg av.  Hemma på min parkering i stan, där är det "Nysvenskarna" (löjligt ord, men jag måste prova att använda det) som hjälper till om man har problem. Utan att blinka och innan man ens har börjat se sig om efter hjälp. Nej...


Däremot tror jag på lata arbetande som bara vill hem från sina jobb och gnälla på alla som tar deras skattepengar. De behöver ni inte visa mig, jag ska träffa en nu. Men, idag ska jag vara snäll... Eller i alla fall bara litet besserwissrig utan ... Nej, jag kan inte lova något men jag ska försöka ha milt överseende.


Högdragen? Jag? Bara när jag tycker att jag har anledning.


Laserkvinnan

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Var god göm rullstolen! - Om hemspråksundervisning och rättigheter.

Rally går i världens bästa skola just nu, och hennes lärare är garanterat en del av landets bästa arbetslag! Jag kan inte nog många gånger understryka det och jag tycker det verkligen, de kanske behöver höra det mer, men det får ni påminna mig om. Å andra sidan... Tänk om man var tvungen att ställa sig upp och jubla varje gång någon höll undan för en blind med käpp, hjälpte en stackars tant över vägen eller bara helt enkelt lät bli att knuffa sina CP-skadade vänner (Förlåt, kunde bara inte låta bli - Jag blir så full i skratt varje gång en av mina CP-skadade vänner (heter det verkligen skadad?) puffar mig på facebook och jag puffar tillbaka - Då står det, du har just knuffat Dr Spastika - Världens farligaste man. Så får man inte göra, men det ser så jäkla roligt ut i mitt huvud. Om man för övrigt har Cerebral pares måste man ju vara en celebritet... Passushyllning till mina celebra vänner...) Jag vill också understryka med all nödvändig tydlighet att jag inte vill förminska eller p

En saga i juletid - om hur livet kan vända på en femöring.

Mörka november gick mot sitt slut och skulle gå över i december, min hatmånad. Som barn älskade jag julens traditioner, men det där med julklappar och överraskningar är inte min grej så ju närmare julafton kom desto svårare blev mitt hummör. I år har Rally inte velat fira jul med mormor och morfar av rädsla för att jag ska börja bråka med morfar. Tyvärr händer det ibland (läs varje jul) men nu inser jag att det inte har så mycket med honom som person att göra, utan det här med att gömma saker i papper och sedan ge bort dem. Är det inte vad jag förväntar mig eller önskar så blir jag ju så förtvivlad att det inte går att trösta mig på flera dagar. Är det vad jag önskar blir jag överlycklig, men oron för att inte veta vilket tar tyvärr bort mycket av känslan. Att jag som barn då alltid letade reda på mina julklappar och öppnade dem i förväg för att sedan spela överraskad - ganska dåligt - på julafton har naturligtvis med att jag inte är så bra på överraskningar, jag som är så impulsi

Efter mello

När melodifestivalen har slocknat  ägnar jag mig åt att flytta dokument.  Uppgifter från skolan ska från min mejl till skolmolnet.  Det är vi överens om.  Vi var överens om att alla uppgifter skulle läggas på molnet direkt.  Tydligen är detta väldigt svårt.  Jag skriver in proven.  Reagerar över att man gett Rally två prov samma dag.  Hon har fått det muntligt i örat på sin lunchrast.  När andra får vila När andra får vara ifred.  Då får hon kroppskontakt hon inte vill ha  och prov.  Att det redan var lovat ett prov samma dag fanns inte på den mentala agendan och läraren hade inte vett att kolla först.  Resultat.  Provpanik.  Det är egentligen så enkelt.  Skicka ett mejl till mig med en förfrågan.  Kontakta varandra.  Börja använd first-class-klienten.  Nej. Vi börjar med att rusa fram i matsalen och välta omkull den funktionshindrade eleven ur sin mentala rullstol.  Häpp! Ännu en pedagogisk medalj! Vad är viktigt