Fortsätt till huvudinnehåll

Och helt plötsligt ser jag att jag behövs.. .



Jag börjar ta mig tillbaka ur min bubbla. Börjar titta igen på vad omvärlden gör. Vad mina vänner (som har ett oändligt tålamod med att jag försvinner i tid och otid, men jag kommer alltid tillbaka) sysslar med och om det har hänt något spännande. Jag försöker sålla i sådant som är ointressant i mina ögon och se det jag tycker är intressant.

Jag har medvetet hållt mig borta eftersom jag har lärt mig att mitt känsloliv kanske inte är så råbarkat som jag alltid trott.  Skör personlighet står det faktiskt, tro det eller ej i mina papper. Så, jag går inte in i diskussioner på samma sätt för jag förstår inte så många saker och det tar sådan tid för mig att lappa ihop besvikelsen över att inte förstå.
Så idag tänkte jag att jag skulle titta runt litet på fäjsboken och se om det hände något spännande. Jag gick med i ett eller två nätverk för Asperger och Neuropsykiatriska diagnosfolk och det tog mig inte särskilt lång tid att inse att den inkompetens vi mött och de underliga situationer vi har hamnat i ser likadana ut över hela landet.

... hur är det möjligt?

Jag inser vilken fajter jag är. Vilken formidabel envishet jag besitter som INTE ger mig när det gäller Rallys rättigheter och skolans skyldigheter. Skolorna vill väl. Det vet jag av erfarenhet. Ingen lärare vill sina elever illa (även om man kan tro det ibland) men okunskapen är tyvärr på tok för stor. Och förmågan att tänka utanför ramarna är helt uppenbara i väldigt många fall.

Bördan hamnar på föräldrarna.

Men, det är INTE föräldrarna som har det yttersta ansvaret för elevernas utbildning! Det är rektor och i slutledet politikerna. Hur många föräldrar vet egentligen det? Hur många föräldrar sitter inte och sliter med sina barn med läxor, med och utan diagnoser. Man kan BETAAALAHHH för sin läxhjälp om man har en jävla massa stålar. Har man minus i kassan varje månad kan man inte betala detta. Moderaterna föreslår att man ska ge alla läxhjälp. Men för jössenamn människor! Återanställ de sparkade lärarna!!! Ge lärarna vettiga löner ge dem förtroende och framför allt - FORTBILDA! Ta bort de onödiga uppgifterna som görs bara för att det ska gå tid i skolan och ge lärarna mer TIID med eleverna! Jisses, det är inte kepsarna som är viktiga i skolan, det är mötena - kvaliteten i mötena!

Det ska löna sig att arbeta.

Fy Fabian säger jag! Som om inte de barn och föräldrar med diverseutmaningar sliter och arbetar?
I Stockholm tar man bort stödet.
Seriöst? Är det på allvar viktigare att ha en till skattesänkning än att säkra barnens utbildning, föräldrarnas hälsa och medmänniskornas möjlighet att ta sig fram med kollektivtrafik?

Nä, de e nåt ruttet i thö kingdom of svärje

Och det här här någonstans i den här tankegången jag inser att mina kunskaper i det här området behövs. Både som Asp-ADD förälder, Asp-nisse själv, lärare och rektors och politikerbarn behövs jag och mina erfarenheter och kunskaper.

Ok Gud, 42, Kvarkar och alla viljor därute. Gör mig frisk snart så jag kan göra något nyttigt!

Lena Laserhjärna

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Var god göm rullstolen! - Om hemspråksundervisning och rättigheter.

Rally går i världens bästa skola just nu, och hennes lärare är garanterat en del av landets bästa arbetslag! Jag kan inte nog många gånger understryka det och jag tycker det verkligen, de kanske behöver höra det mer, men det får ni påminna mig om. Å andra sidan... Tänk om man var tvungen att ställa sig upp och jubla varje gång någon höll undan för en blind med käpp, hjälpte en stackars tant över vägen eller bara helt enkelt lät bli att knuffa sina CP-skadade vänner (Förlåt, kunde bara inte låta bli - Jag blir så full i skratt varje gång en av mina CP-skadade vänner (heter det verkligen skadad?) puffar mig på facebook och jag puffar tillbaka - Då står det, du har just knuffat Dr Spastika - Världens farligaste man. Så får man inte göra, men det ser så jäkla roligt ut i mitt huvud. Om man för övrigt har Cerebral pares måste man ju vara en celebritet... Passushyllning till mina celebra vänner...) Jag vill också understryka med all nödvändig tydlighet att jag inte vill förminska eller p

En saga i juletid - om hur livet kan vända på en femöring.

Mörka november gick mot sitt slut och skulle gå över i december, min hatmånad. Som barn älskade jag julens traditioner, men det där med julklappar och överraskningar är inte min grej så ju närmare julafton kom desto svårare blev mitt hummör. I år har Rally inte velat fira jul med mormor och morfar av rädsla för att jag ska börja bråka med morfar. Tyvärr händer det ibland (läs varje jul) men nu inser jag att det inte har så mycket med honom som person att göra, utan det här med att gömma saker i papper och sedan ge bort dem. Är det inte vad jag förväntar mig eller önskar så blir jag ju så förtvivlad att det inte går att trösta mig på flera dagar. Är det vad jag önskar blir jag överlycklig, men oron för att inte veta vilket tar tyvärr bort mycket av känslan. Att jag som barn då alltid letade reda på mina julklappar och öppnade dem i förväg för att sedan spela överraskad - ganska dåligt - på julafton har naturligtvis med att jag inte är så bra på överraskningar, jag som är så impulsi

Efter mello

När melodifestivalen har slocknat  ägnar jag mig åt att flytta dokument.  Uppgifter från skolan ska från min mejl till skolmolnet.  Det är vi överens om.  Vi var överens om att alla uppgifter skulle läggas på molnet direkt.  Tydligen är detta väldigt svårt.  Jag skriver in proven.  Reagerar över att man gett Rally två prov samma dag.  Hon har fått det muntligt i örat på sin lunchrast.  När andra får vila När andra får vara ifred.  Då får hon kroppskontakt hon inte vill ha  och prov.  Att det redan var lovat ett prov samma dag fanns inte på den mentala agendan och läraren hade inte vett att kolla först.  Resultat.  Provpanik.  Det är egentligen så enkelt.  Skicka ett mejl till mig med en förfrågan.  Kontakta varandra.  Börja använd first-class-klienten.  Nej. Vi börjar med att rusa fram i matsalen och välta omkull den funktionshindrade eleven ur sin mentala rullstol.  Häpp! Ännu en pedagogisk medalj! Vad är viktigt