Egentligen orkar jag inte skriva det här.
Egentligen borde jag gå och lägga mig så jag orkar lusläsa reklambladen i morgon.
Egentligen borde jag göra mig av med katten för den kostar pengar. (Fast det kostar ju också pengar...)
Nu är jag ju tyvärr den personen som inte kan sova om jag inte har fått ut smärtan ur systemet så för att slippa valla runt mig i lägenheten hela natten så skriver jag istället och hoppas att litet ska komma ut så jag kan återgå till min bubbelvärld sen. För det var då rakt inget trevligt här ute utanför Aspavspärrningarna.
Upprinnelsen är en diskussion om föräldrar som protesterar mot att barnen måste ha frukt med till den obligatoriska fruktstunden i skolan. Till trådstarterskan vill jag bara säga tack och jag gillar dig skarpt! No hard feelings. Skolan ska vara avgiftsfri (än så länge, det ändras nog när vi ser att jobbskatteavdragen gör ännu större hål i statskasseosten). Att äta en frukt i skolan under samlade former är bra! Det är något jag stöttar, men att man kallar människor som har svårt att få ihop pengarna i slutänden "jon" och säger att det är struntprat det gör ONT.
Vi pratar om näthat och tycker att det är ok att skriva sådant rakt ut - utan att tänka på att dessa jon och struntpratare faktiskt också är läskunniga och har hjärtan.
Sitter man varje månad och räknar ut exakt på öret så att allt ska gå ihop, lusläser reklam, handlar bara det absolut billigaste och lägger inte en krona på de egna nöjena men möjligtvis på barnets så att det inte ska fortsätta att bli mobbat i skolan då gör sådana kommentarer JÄVLIGT ont! Och man blir trött och inser att världen är kall och jag har inte i den att göra. Utanförskapet skapas av den här regeringen.
Den lilla ork jag har kvar efter att jag har sett till att vi har rena kläder, mat på bordet och någorlunda hyggligt städat räcker inte till att ha ont i själen också mer än det jag fick av mina sjukdomar, och knappt det. Och jag lovar att jag inte är ensam om att känna så, jag råkar bara vara den som inte kan låta bli att berätta det.
Under sommaren har jag träffat en av mina nära mer än vanligt och fått höra flera gånger - Det var billigt, det kostade inte så mycket. Men - Det spelar ingen roll om det kostar en krona när man har 0 kronor i plånboken!!! Vad är det som är så svårt att förstå? Nej, man kan inte köpa allt på kredit och vissa av oss har faktiskt inte möjighet att få kredit (och inte fan vill jag ha det längre heller).
Får man det inte att gå runt så får man inte. Och med den sjuka sjukersättning som är idag så går det inte runt. Det är så enkelt. Och det är till och med kronofogden som har räknat ut att vi går back varje månad så det är inget jag hittar på för att få uppmärksamhet eller att folk ska tycka synd om mig.
Jag tycker inte om när folk tycker synd om mig, därför vill jag inte heller berätta hur vi har det. Och jag är inte ensam!
Tack och lov för mina teaterkunskaper så vi åtminstone slipper "se" fattiga ut. Jag vet hur man får papper att se ut som London. Jag vet hur man gaffar livet så att det ser helare ut än vad det är, men jag förlorar på det i längden. Mina medbröder och medsystrar i fattiglappssverige förlorar också på det.
Vi kan inte ha allt det vi behöver. Vi måste välja bort. De familjer som inte har råd med frukt ska inte behöva köpa det för att det är ett obligatorium i skolan. Om en kommun beslutar att ha det så så anser jag att den också måste lösa problemet med de barn som har föräldrar som inte har pengar, som har diverse diagnoser och kanske inte alltid har frukt på den mentala agendan, och de som kanske var fulla och glömde bort att ge sitt barn frukt. Eller de som inte anser att man behöver ha frukt med sig till skolan.
Barnen blir drabbade av det skapade utanförskapet när det är viktigare att ha mer pengar i den egna plånboken än att satsa på omvärlden och de människor som finns runt omkring en, som faktiskt kan bli ens egen räddning en vacker dag.
Nej, jag skriver inte för att jag vill ha pengar, jag skriver för att vi måste ta bladen för ögonen och välja om vi vill ha en egoistisk eller en solidarisk värld. Det samhälle vi har idag är omänskligt. Alla kan hamna i den sits jag är. Alla kan bli sjuka, ingen kan välja vilken sorts barn vi får och det spelar ingen roll om du som jag är gymnasielärare, regissör och verksamhetsledare eller om du har något annat mindre välbetalt yrke. Alla kan hamna i den här situationen och då, mina vänner - DÅ träder utanförskapet in!!
Jag vet vad jag vill ha och jag röstar för - För var och en efter behov, av var och en efter förmåga. Jag röstar för att alla ska ha innanförskap!!!
Lena Laserhjärna - aka Gnälligt Jon som pratar strunt
Kommentarer
Skicka en kommentar