Ska barn verkligen betala så'nt som vuxna inte betalar?

Följande inlägg är den insändare jag ville ha in i AT (Avesta Tidning) i sin helhet. Om den nu kommer in så blir den styckad pga det begränsade antalet tecken. Begränsningar är inte min bag så jag vill att det ska finnas möjlighet att läsa mina tankar i dess helhet.

Mot bakgrund av min reaktion ligger Bergslagsteaterns mångfaldspolicy, FN's artikel 2 i Barnkonventionen och min egen alltid envisa kamp för att barnen är de viktigaste medborgarna vi har!

Bergslagsteaterns mångfaldspolicy hittar ni här - http://bergslagsteatern.se/empty_21.html
FN's artikel nr 2 i Barnkonventionen hittar ni här - http://unicef.se/barnkonventionen

Mina åsikter hittar ni - Här:

Bergslagsteatern kommer alltid att vara det mitt hjärta blöder mest för i Avesta. Ungdomarna och barnen i verksamheten i synnerhet, de vuxna är vuxna och klarar sig oavsett. Bergslagsteatern är en plantskola för scenkonstnärer av stora mått. Vi har flertalet tidigare medlemmar som börjat sin bana med scenkonsten som yrkesliv, däribland jag själv. Hade det inte varit för Lucian Muscurel som hade den goda smaken att inleda mig i teaterns värld i åk 7 så hade mitt liv sett båda kortare och värre ut än vad det gör idag. Även om man inte väljer att gå vidare inom teatern är Bergslagsteatern en stor grogrund samarbete, mod och självkännedom, många tidigare aktiva vågar vara sig själv och vågar göra personliga val. Jag har alltid varit stolt över att berätta om verksamheten när jag har farit omkring i landet och ALLTID mötts av igenkännanden och beundran. Bergslagsteatern är något Avestaborna bör vara stolta över!

I sommar har Bergslagsteatern och kommunen satsat på den eminenta idén att ha ett sommarkollo. Min dotter som haft ett teaterintresse sedan hon var på sin första kollationering vid 2 veckors ålder beslutade sig för att anmäla sig. Om det är för att följa mammas fotspår eller för ett eget genuint intresse vet jag inte men det var något hon ville och självklart vill jag stötta henne i det beslutet. Kollot kostade 500 kr, en summa pengar jag absolut inte har då jag idag går på sjukersättning (ett ord som faktiskt skulle må bra av särskrivning så som politiken ser ut idag). Skolavslutning kostar pengar i Sverige om man har ambitionen att barnen ska slippa bli utpekade som udda mer än nödvändigt, därför fick vi lov att låna ihop till denna lyx.

Då det benämns kollo och inte kurs trodde jag i min enfald att något skulle ingå i dessa 500 kr. Dagen innan starten fick jag veta av en annan deltagare att så inte var fallet. Till dessa 500 kr skulle jag bli tvungen att ordna matsäck varje dag och då tiden för kollot var från 9-16 blir jag tvungen att dessutom skicka med mellanmål. Nu förstår jag att det första argumentet för det är att "man ska ju äta ändå". Förvisso ska man det, men jag har Asperger och fibromyalgi, vilket innebär att det inte är helt lätt att organisera vardagen som det är. Och det är stor skillnad på att hitta på matsäcksmat för 3 veckor åt ett barn med särskilda behov än att få mat på t ex ett kollo.

Eftersom jag inte är tyst av naturen frågade jag vad de fick för de 500 kr och utöver att de får göra en uppsättning får de ingenting. Det är här jag reagerar. Nu är det förvisso snart 10 år sedan jag själv var verksamhetsledare men jag har ändå haft kontakt med människor i föreningen och aldrig hört talas om att man tar ut en avgift utöver medlemsavgiften för de som deltar i produktioner. Jag har aldrig hört talas om att "Teaterbruset" t ex har betalat 500 kr per person eller att någon i en vuxengrupp har gjort det. Rätta mig om jag har fel. Det kostar ändå att både spela teater och jobba med amatörteater eftersom man så gärna vill gå till premiär att man satsar egna pengar, men att ta ut en avgift för att få vara med i en uppsättning är något jag aldrig hört talas om.

Självklart ska vi betala för kultur! Självklart laddar vi inte ned musik på nätet för då får inte våra musiker betalt, och samma sak gäller för de som sliter med teater och de fantastiska ungdomarna som leder ungdoms och barngrupperna. De ska ha skäligt betalt, men frågan är om BARNEN i föreningen ska betala det. Jag tycker det inte och det förvånar mig och gör mig sorgsen att man anser att det är rätt. I det här specifika fallet får barnet, återigen bära hundhuvudet för mitt dåliga val att bli sjuk.

Jag vill poängtera att det finns en pågående diskussion i Bergslagsteatern och jag skriver inte det här utan att ha kommunicerat med ledningen och ledarna, men jag ber ändå Bergslagsteaterns styrelse att tänka om i just det här fallet.

Som samhällsmedborgare undrar jag också vart pengarna kommunen skjutit till extra för just den här produktionen går till och om kommunens styre är medvetna om situationen. Är man det så bör också de tänka om. Varför ska barnen betala när inte de vuxna behöver, eller de med särskilda behov? Skulle inte Avesta kommun fatta alla beslut i enighet med FN's barnkonvention? Artikel no 2 verkar vara helt bortglömt om så är fallet.

Till samhällsmedborgarna vill jag bara skriva - Vakna upp! Det FINNS en barnfattigdom och den är INTE rolig!

Sist men inte minst vill jag berömma de fantastiska ungdomar som driver idéer framåt i teatern, de som är pulsådern i Bergslagsteatern och som med bravur gör föreställningar med barnen varje år. Ni är enastående!

 Lena LaserJärn

Inte bara mamma utan också tidigare verksamhetsledare och regissör på Bergslagsteatern