Fortsätt till huvudinnehåll

Pudlar, hundkorgar och annat hundgöra. - Om rättelser och förstärkningar.


Mitt förra blogginlägg har haft stor effekt - större än jag kunnat ana. Det gläder mig, det innebär att någon faktiskt läser mina ord och blir berörd. Några har blivit mycket illa berörda och andra direkt berörda och någon har vågat ta steget. Vinsten för mig är kanske inte samma som vinsten för någon annan, men så länge vi har yttrandefrihet i det här landet tänker jag både använda mig av den och skydda den med liv och lem om så är nödvändigt. Jag kanske inte alltid håller med dina åsikter, men jag kan gå i döden för din rätt att uttrycka dem.

Några fel har jag tydligen haft i mina påståenden - jag har förstått på många att jag är en dålig människa i somliga ögon, men jag är inte sämre än att jag kan påvisa mina egna fel och brister. Alla har som jag, rätt till sin åsikt. Innan jag går in på vad det är jag har tagit så fel på så vill jag tacka de två gamla teaterrävarna från "Våld ljuva Våld tiden" på Bergslagseatern. Ni vet båda vilka ni är och jag är extremt tacksam över att finna sådana vänner i min vänskapskrets.



Du som vågade ta kontakt med mig - Ge inte upp, det finns en väg och när jag har tid och ork så hjälper jag dig med det lilla jag kan!

För att saker ska bli så rätt det bara går ska jag utan att beskriva för mycket tala om att Rally valde att stanna hemma. Kanske var det hennes chans att slippa gå i mammas fotspår, kanske var det för att slippa känna sig utpekad för att hon återigen fått allmosor om det nu gått att "ordna" på något vis. Hur det än är med den saken är det hennes val och lika mycket som jag stöttar henne i val för teatern gör jag det också när hon inte vill. Hon ska nå sina drömmar inte mina.

Nu ska jag göra en pudel som jag inte tänker betala ett öre i hundskatt för!

Följande påståenden har jag blivit informerad om att jag har haft fel i:

  1. Det står tydligt att matsäck ska medtagas – På facebookgruppen. Ok, förlåt att jag inte använder facebook som källa för viktig information gällande mitt barn. Jag ska alltid kolla allt som händer på min och hennes facebook hädanefter. Med 99 händelser varje gång jag loggar in torde inte det bli något problem och jag ber om ursäkt för min dåliga smak att inte följa strömmen. För mig är facebook en nöjesfunktion och en möjlighet att sprida budskap – inte säker informationskälla.


  1. Tydligen betalar alla mycket mer nuförtiden än när jag var verksamhetsledare och regissör. Förlåt att jag inte hade koll exakt på hur mycket varje grupp betalar. Tyvärr tycker jag fortfarande att barnen inte ska behöva betala de vuxnas nöjen. Tyvärr undrar jag fortfarande vart de kommunala bidragen tar vägen och till vad. Förr har det varit så att de kommunala bidrag teatern får grundar sig i barn och ungdomsverksamheten och för att vara en amatörteater är det inga småsummor. Fast det kanske har ändrats det med, jag får kolla upp det.


  1. Det här vet jag inte om det är min pudel eller någon annans, men tydligen pågick inte alls någon diskussion, jag har missuppfattat uttrycket – Det pågår en diskussion med styrelsen om det där. Jag trodde att det var i nuet. Ledsen att min Asperanto återigen trodde att folk menar det de säger.

  1. Jag har blivit informerad om att Avesta Lions också bidragit med pengar och att det inte alls är något samarbete med kommunen som jag tyvärr uppfattat det som. Att Lions gör det tycker jag är helt underbart och det ska bli mig ett sant nöje att berätta det för min gamla Lions-pappa.



Jag har säkert uppfattat andra saker fel också, det gör mig inte så mycket eftersom poängen med mitt inlägg inte är att gå till personligt eller styrelsemässigt angrepp utan att peka på en utveckling i samhället som inte är ok med mina mått mätt. En förälder ska inte behöva säga – Nej, du kan inte få dina drömmer uppfyllda för att jag blev tvungen att vara entreprenör med entreprenörshandikapp, för att jag inte förstod språket i mina relationer. Jag tycker det är FEL! So sou me!!! Platsa mig gärna i Jantekorgen, jag kommer inte att gå dit och lägga mig ändå.

Tyvärr har det uppfattats som att det bara är kritik mot Bergslagsteatern och dess styrelse vad jag kan förstå, nu är det ju inte så – om jag inte missminner mig berömmer jag både teatern och ledarna och jag tycker fortfarande att de gör ett strålande jobb! Jag om någon vet vilket jävla slit det kan vara att borra hårdstål kl 03.00 på natten före premiär för att skådisarna ska få sova, men det betyder inte att jag tycker att samhällsutvecklingen är bra. Och till yttermera visso tycker jag teaterledarna på Bergslagsteatern är sjukt underbetalda,  det är en annan debatt…

Den här bloggen är inte någon gnällblogg för mitt eget höga nöjes skull, den är i samarbete med ”Hjärnkoll”, jag tar upp hur vi har det med multipla diagnoser i ett hushåll på två. Mitt syfte är att sprida kunskap om hur människor som oss har det, för det finns andra i vår situation och mycket, mycket, mycket värre! Ibland är det ett hundgöra, men jag blev begåvad med språket, modet och envisheten och därför ser jag det som min skyldighet att sprida kunskap för att hjälpa de som inte fick mina gåvor. DET är mitt uppsåt, DET är och har alltid varit min ledstjärna och jag tycker faktiskt att solidaritet är ett av de vackraste ord som finns – näst rabarberkräm.



Det är inte Robin Hood jag vill ha
Det är Robin Hood jag vill va!

Lena Aspe och Halte Laserhjärna

Nästa blogg hoppas jag kunna ta upp det positiva som händer omkring oss också! 


----------------  Uppdatering 02:17 16/6 ------------------


Detta är ett debattinlägg.
Debattinlägg förs inför öppen ridå. 
Då några har valt att förbise detta och vill ha diskussion i min privata inkorg väljer jag härmed att avsluta debatten.
Inga kommentarer kommer att beaktas. 


Densamme





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Var god göm rullstolen! - Om hemspråksundervisning och rättigheter.

Rally går i världens bästa skola just nu, och hennes lärare är garanterat en del av landets bästa arbetslag! Jag kan inte nog många gånger understryka det och jag tycker det verkligen, de kanske behöver höra det mer, men det får ni påminna mig om. Å andra sidan... Tänk om man var tvungen att ställa sig upp och jubla varje gång någon höll undan för en blind med käpp, hjälpte en stackars tant över vägen eller bara helt enkelt lät bli att knuffa sina CP-skadade vänner (Förlåt, kunde bara inte låta bli - Jag blir så full i skratt varje gång en av mina CP-skadade vänner (heter det verkligen skadad?) puffar mig på facebook och jag puffar tillbaka - Då står det, du har just knuffat Dr Spastika - Världens farligaste man. Så får man inte göra, men det ser så jäkla roligt ut i mitt huvud. Om man för övrigt har Cerebral pares måste man ju vara en celebritet... Passushyllning till mina celebra vänner...) Jag vill också understryka med all nödvändig tydlighet att jag inte vill förminska eller p

En saga i juletid - om hur livet kan vända på en femöring.

Mörka november gick mot sitt slut och skulle gå över i december, min hatmånad. Som barn älskade jag julens traditioner, men det där med julklappar och överraskningar är inte min grej så ju närmare julafton kom desto svårare blev mitt hummör. I år har Rally inte velat fira jul med mormor och morfar av rädsla för att jag ska börja bråka med morfar. Tyvärr händer det ibland (läs varje jul) men nu inser jag att det inte har så mycket med honom som person att göra, utan det här med att gömma saker i papper och sedan ge bort dem. Är det inte vad jag förväntar mig eller önskar så blir jag ju så förtvivlad att det inte går att trösta mig på flera dagar. Är det vad jag önskar blir jag överlycklig, men oron för att inte veta vilket tar tyvärr bort mycket av känslan. Att jag som barn då alltid letade reda på mina julklappar och öppnade dem i förväg för att sedan spela överraskad - ganska dåligt - på julafton har naturligtvis med att jag inte är så bra på överraskningar, jag som är så impulsi

Efter mello

När melodifestivalen har slocknat  ägnar jag mig åt att flytta dokument.  Uppgifter från skolan ska från min mejl till skolmolnet.  Det är vi överens om.  Vi var överens om att alla uppgifter skulle läggas på molnet direkt.  Tydligen är detta väldigt svårt.  Jag skriver in proven.  Reagerar över att man gett Rally två prov samma dag.  Hon har fått det muntligt i örat på sin lunchrast.  När andra får vila När andra får vara ifred.  Då får hon kroppskontakt hon inte vill ha  och prov.  Att det redan var lovat ett prov samma dag fanns inte på den mentala agendan och läraren hade inte vett att kolla först.  Resultat.  Provpanik.  Det är egentligen så enkelt.  Skicka ett mejl till mig med en förfrågan.  Kontakta varandra.  Börja använd first-class-klienten.  Nej. Vi börjar med att rusa fram i matsalen och välta omkull den funktionshindrade eleven ur sin mentala rullstol.  Häpp! Ännu en pedagogisk medalj! Vad är viktigt