Integritet är för andra.
Sitter här och väntar. Som den Aspie jag är så kan jag inte fokusera på något annat.
Gårdagen var en plåga i att ha folk i ansiktet och jag har inte hunnit få pusselbitarna på plats efter det.
Tänk att så mycket ångest och smärta kan få plats i en och samma person.
De bedövar som dårar och det gör ÄNDÅ ont.
Som när de skulle lägga epidural när Rally föddes.
No can do.
Tre gånger försökte de.
Tre gånger kände jag fortfarande.
De fick söva mig.
Det slapp de nu hos tandläkaren, men jag undrar jag.
Jag går ju ändå in i det autistiska tillståndet och det tar en dag för mig att komma ut.
Kanske är det mer effektivt att då söva mig.
Nåja, det är över och nu har jag bara ont.
Då ska täckestanten komma på så kallad utvärdering.
Varför?
Och jag törs inte säga nej.
För så är det.
Säger man nej så vill man inte ha hjälp.
Det är inte så att man kanske inte vill ha folk springande här hela tiden,
det är kanske litet jobbigt när man ser tantögonen vandra längs väggarna
och undersöka, döma och värdera.
Uppfostrarmänniskorna.
Det är de som är värst.
De som inte förstår att jag gärna sliter häcken av mig,
bara jag KAN.
Jag tycker det är roligt.
De som tror att jag bara lutar mig tillbaka och klappar min runda mage bara för att jag är lat.
Så känns det nu.
Och nu ska hon komma om två minuter.
Jag har haft ångest heela dagen!
uchianemej...
Integritet?
Jag?
Nope.
Laserångest
Kommentarer
Skicka en kommentar