Formalinbeteende hos hjälpare

Allt stannar liksom bara upp.

Ögonen fastnar på samsung-märket på skärmen
och sitter där
tills något bänder bort uppmärksamheten.

Jag försöker förstå samtalet jag nyss hade. 

Varför är det så att habtanter, soctanter och andra tanter har rätt att stövla in i mitt liv hur som helst.
Varför är det så att de kan skita fullständigt i att meddela mig när de inte dyker upp på ett möte.
Varför är det så att de har rätten att säga att mina idéer är gamla och någon redan har genomfört dem,
när de inte ens har lyssnat färdigt på själva idén?

Är det inte meningen att dessa kvinnor ska hjälpa?
Varför känner jag mig alltid så kvävd och dum i huvudet när jag haft kontakten med dem.

Ska inte just dessa människor vara experter på just min diagnos?

Som om jag automatiskt var mindre bemedlad bara för att jag är annorlunda bemedlad.

Behandlar de människor med fysiska funktionshinder på samma sätt?
Gör de det är det skrämmande.
Gör de det inte är det ... skrämmande...

Varför är det så att de ljuger och inte tror att jag ska märka det?
För att jag själv inte kan ljuga?

De ska inte få ta min nyvunna energi.

Nej, jag är ledsen flickor, men jag möter inte det här fenomenet hos manliga vårdnissar.
Och tro mig, jag har träffat ett antal sådana också.

De har ett annat sätt att förnedra på

lättare att se

lättare att handskas med. 

Egentligen törs jag inte blogga just nu,
men varför ska jag tvinga mig själv att vara tyst
bara för att jag är rädd för andra soc-tanter och deras skyddslingar.

Jo, för att när det visade sig att jag var sjuk förlorade jag mina mänskliga rättigheter.

Nu ska jag gå här orolig i timmar bara för att den där jävla taskspelaren inte kan sitt jobb!
Det hade gått fortare om jag fått göra det själv.
Hjälpen som stjälper betackar jag mig.

De ska inte få knäcka mig!

De där 

utan

Självtillit

självkänsla

och 

självförtroende.

Lena Laserhjärna

Foto: Lena ♂

Jo, jag vet - Det finns bra socialtjänstemän också,

jag undrar bara

Varför de hålls undan från mig?