Fortsätt till huvudinnehåll

Omsorgen Avesta, vad pysslar ni med?

Jag hade tänkt att gå in på Avesta tidning för att skriva en insändare om Rallys skitbästa lärare och hur formidabelt de har skött en kränkningssituation, tyvärr fastnar jag i en artikel som beskriver att omsorgen ska fördela om pengar för handikappade för att kommunen är "skyldig" att ordna daglig verksamhet.

Ska det kammas kossor i visentparken nu igen? Nej vänta, bindas kransar och klippas gräs? Ska det vara så att man ska ta tillvara på det saker dessa människor kan göra mot oskälig avgift? Underbetalt arbete IGEN?

För ni ska ju inte tro att de här människorna kommer att få hjälp att ta reda på vad de är bra på och själva kan hitta sin försörjning på. Nope! De kommer att få göra sådant som du, kreti, pleti och pöbeln inte vill befläcka sina fingrar med OCH som folk inte vill betala skäligt för.

Jobblinjen... Phö!

Jag blir så jävla arg när man försöker skriva om saker. Skyddad verkstad är skyddad verkstad vad ni än säger.  Alltså det finns så många resurser som göms i att folk har fördomar om utvecklingsstörda, CP-skadade, aspisar, tourettisar, Adishådisar och människor  med andra funktionshinder.

Tänk om det helt plötsligt skulle vara så att alla med glasögon ska ha rätt till "daglig verksamhet". Det spelar ingen roll om de är döende eller om de kan försörja sig på annat håll, de ska vara i daglig verksamhet om det så är det sista omsorgstanterna (förlåt, jag har yttersta respekt för många av er, men inte alla...) ska göra.

Sluta försök uppfostra folk och ta vara på möjligheterna istället! Låt människor vara de de är!

Vi kan ta mig som ett praktexempel. Soc skulle kunna anställa mig för att informera om en herrejösses massa saker och jag skulle garanterat hitta vad människor är bra på ganska fort och utveckla det utan någon som helst skyddad verkstad.

Visst, vissa människor behöver det, men inte alla! Och man får faktiskt inte utgå ifrån att alla människor med Aspergers syndrom är asociala rainmans som är "eccelent drivers" och bara räknar kort. Eller att människor som har cerebral pares inte begriper saker bara för att de är litet spattiga. Vem fan är inte spattig? Jesper Odelberg är en av de smartaste jag vet här i världen - han är ett strålande exempel på att de flesta är fulla i fördomar och smörja!

À propos Jesper, det kanske är så vi ska definiera världen. De som inte har humor är handikappade. Kan man inte få en publik att skratta inom de erforderliga 20 sekunderna så är man dum i huvudet och behöver tolk. Med den tolkningen är Jesper och alla andra av Sveriges eminenta komiker landets grädda och soctanterna bör ha ledsagare för att ens få gå och handla. Rynka inte på näsan, det är så här ni tänker fast tvärt om. Vi kan ta andra yrkesgrupper om ni vill. Läkare. Läkare behöver ledsagare för de har ingen humor.

Så, när jag blir utförsäkrad eller "frisk" den 17:e mars, då ska jag kamma kossor och binda kransar åt ... visenterna? Eller städa trappor med min fibromyalgi för underbetalning. Missförstå mig rätt, jag städar gärna. Städa gruvor är jag skitbra på, det finns det bevis på, men jag tycker fan det är skam på torra land att inte använda människors resurser.

Nej, jag tänker inte låta utförsäkringen äta upp mig, jag tänker ... jag tänker... ach...

Sen är det ju också så att dessa resurser som de nu ska flytta omkring redan finns!  I alla fall säger man att de finns, eller var tog portalens palett av aktiviteter vägen? Eller siva? Jag blir fan tokig! SLUTA SLÖSA på omorganisation och ta tillvara på det ni har istället.

Nej, jag blir aldrig politiker för jag kan inte hålla mig lugn tillräckligt länge.

Snälla, innan ni börjar välta upp och ned på människors liv kan ni väl åtminstone lyssna på dem (oss), kan de inte föra sin talan själv finns det goda män som kan.

Ni kan ju också ge er fan på att det ska vara obligatorisk närvaro oavsett om man kan närvara eller ej och även om man inte kan närvara så vet man inte vad som händer för att det finns inga repressalier att ge så det är bara tomma hot och uppfostringsskrämskott för att man inte tycker att andra människor ska ha några fördelar av sina handikapp.

Hör ni inte hur ni tänker?

Fördelar av handikapp?
Fördelar av funktionshinder?

Så när ni ser människor som tar sig fram medelst rullstol så tänker ni "gud va skönt den där har det då - den slipper gå". Tänker ni så? Nä... det hoppas jag verkligen inte, och gör ni det så stoppar jag genast in er i kategorin "saknar humor" och ni  ska få kamma visentkossor tills domedagsklockan slår i bjälken!

Gissa om jag är trött på fördomar.

Jag ska sluta prata med människor som inte har humor! Jag ska börja behandla dem som mindre bemedlade och jag ska prata barnspråk med dem så de verkligen förstår att de är mindre bemedlade. Jag ska dessutom meddela dem att det är obligatoriskt att få mig att skratta (fast det är fusk, jag måste ha någon annan eftersom jag är så lättskrattad... ) om man ska vara min vän.

Sen att jag behöver rutiner är en annan femma, det är inte obligatoriskt, det har med mitt funktionshinder att göra jag fungerar obra utan det.

Jo, dessutom, om det nu skulle vara så att någon får ett jobb. Låt oss säga skådespela i en film så får de inte behålla de pengarna för att ... Ja varför? För att de inte ska ha några fördelar av sina funktionshinder?

Systemet är fel och omänskligt, ändra på systemet och inte på människorna!
Du kan ändra dina fördomar, men jag kan inte ändra min hjärna, inte utan att karva bort vissa delar...

Lobotomi kanske vore något...

För de utan humor...


Lena Lasersur

För att AT ska pinga min blogg så måste jag tyvärr ha en länk här... nåja. Det kunde varit värre.

Omsorgen startar ny sysselsättning (och snor habiliteringsersättning Lenas anm)

Komma flera till gagn? Ja, vi delar upp ett ingenting på ännu fler människor!

Att ta från de fattiga för att ge åt de rika.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Var god göm rullstolen! - Om hemspråksundervisning och rättigheter.

Rally går i världens bästa skola just nu, och hennes lärare är garanterat en del av landets bästa arbetslag! Jag kan inte nog många gånger understryka det och jag tycker det verkligen, de kanske behöver höra det mer, men det får ni påminna mig om. Å andra sidan... Tänk om man var tvungen att ställa sig upp och jubla varje gång någon höll undan för en blind med käpp, hjälpte en stackars tant över vägen eller bara helt enkelt lät bli att knuffa sina CP-skadade vänner (Förlåt, kunde bara inte låta bli - Jag blir så full i skratt varje gång en av mina CP-skadade vänner (heter det verkligen skadad?) puffar mig på facebook och jag puffar tillbaka - Då står det, du har just knuffat Dr Spastika - Världens farligaste man. Så får man inte göra, men det ser så jäkla roligt ut i mitt huvud. Om man för övrigt har Cerebral pares måste man ju vara en celebritet... Passushyllning till mina celebra vänner...) Jag vill också understryka med all nödvändig tydlighet att jag inte vill förminska eller p

En saga i juletid - om hur livet kan vända på en femöring.

Mörka november gick mot sitt slut och skulle gå över i december, min hatmånad. Som barn älskade jag julens traditioner, men det där med julklappar och överraskningar är inte min grej så ju närmare julafton kom desto svårare blev mitt hummör. I år har Rally inte velat fira jul med mormor och morfar av rädsla för att jag ska börja bråka med morfar. Tyvärr händer det ibland (läs varje jul) men nu inser jag att det inte har så mycket med honom som person att göra, utan det här med att gömma saker i papper och sedan ge bort dem. Är det inte vad jag förväntar mig eller önskar så blir jag ju så förtvivlad att det inte går att trösta mig på flera dagar. Är det vad jag önskar blir jag överlycklig, men oron för att inte veta vilket tar tyvärr bort mycket av känslan. Att jag som barn då alltid letade reda på mina julklappar och öppnade dem i förväg för att sedan spela överraskad - ganska dåligt - på julafton har naturligtvis med att jag inte är så bra på överraskningar, jag som är så impulsi

Efter mello

När melodifestivalen har slocknat  ägnar jag mig åt att flytta dokument.  Uppgifter från skolan ska från min mejl till skolmolnet.  Det är vi överens om.  Vi var överens om att alla uppgifter skulle läggas på molnet direkt.  Tydligen är detta väldigt svårt.  Jag skriver in proven.  Reagerar över att man gett Rally två prov samma dag.  Hon har fått det muntligt i örat på sin lunchrast.  När andra får vila När andra får vara ifred.  Då får hon kroppskontakt hon inte vill ha  och prov.  Att det redan var lovat ett prov samma dag fanns inte på den mentala agendan och läraren hade inte vett att kolla först.  Resultat.  Provpanik.  Det är egentligen så enkelt.  Skicka ett mejl till mig med en förfrågan.  Kontakta varandra.  Börja använd first-class-klienten.  Nej. Vi börjar med att rusa fram i matsalen och välta omkull den funktionshindrade eleven ur sin mentala rullstol.  Häpp! Ännu en pedagogisk medalj! Vad är viktigt