Lärare, skolan och Björklund. - Det kanske går att uppfostra bort funktionshinder.

Jag hade tänkt att jag skulle få en möjlighet att skriva litet och delta i en standup tävling.

Jag behöver det.

Jag skulle må bättre av det.

Jag hade tänkt att jag skulle få gå ut och röra litet på mig.

Jag behöver det.

Jag skulle må bättre av det.

Jag hade tänkt att jag skulle delta i ett partipolitiskt årsmöte.

Jag behöver det.

Jag skulle må bättre av det.

Men se det vill inte skolan och nu är jag trött på att spela snäll.

Jag orkar fan inte tjata, dag ut och dag in, vecka ut och vecka in.

Den 28/8 skriver jag första mejlet till en lärare - 7 dagar efter skolstart.

Idag räknar vi den 12/2, 55 sidor med konversationer, 13 konversationer per sida - Det ger en summa på 715 konversationer eller trådar på mindre än ett halvår!!!

Till det ska vi inte lägga alla otaliga samtal.

För de vill prata.

Så det inte ska finnas bevis på att vi har pratat.
Jag vill inte prata.
Då försvinner allt viktigt i socialt trams.
Tänk om jag kunnat få lägga all den energin på att bli frisk! 

Jag har sagt EXAKT samma sak hela tiden från skolstart.

Inget nytt.

Rally behöver dator.

Rally behöver ett tomt ( inte något jag senare får veta är en korridor) rum att gå undan i.

Rally behöver få använda hörlurar och musik.

Vi behöver få ALLA uppgifter och lösa lappar på dator.

Hon behöver bli respekterad i sina utmaningar.

Eller, bah... utmaningar förresten. Det handlar fan inte om det.

Det handlar om att lärare (nej, inte alla jag lovar men de flesta jag känner och har stött på) försöker uppfostra bort funktionshinder. Jag blir så arg så jag svimmar i feberyror.

Och inte bara lärare.
Omvärlden över lag.

Jo, men nog kan du gå på det där golvet. Du är inte yr, du är bara dum i huvudet.

Jo, men nog kan du komma ihåg att diska, det är ju bara att diska. 

Jo, men det är ju bara att hänga upp lappar på kylskåpet. 

Lappar på kylskåpet, den ultimata uppfostringstaktiken från alla uppfostrare västvärlden över.
Hur gör de i de länder de inte har kylskåp mån tro? Kylskåp är till för kylskåpsmagneter. Det hörs ju på namnet. Lappar är till för renar. Jag är varken Lapp eller ren så jag tappar bort papper. OK?
Om det inte står "manus" på dem...

Jo, men hey, vi uppfostrar bort hörselproblematik, synskador och varför tar vi inte och uppfostrar bort några med rullstolsbehov också? De är säkert bara lata de också. De är säkert bara ouppfostrade de också. Alla med NPF är ouppfostrade, det ser man ju på deras föräldrar. De är ju likadana. Dumhet borde vi ju kunna uppfostra bort också. Och alkoholism, feber och andra tillstånd som inte passar i det tillväxtpsykotiska samhället. (OBS - ironi)

Det är faktiskt inte hon som är problemet.

Det är skolan!

Skolan ÄR hennes funktionshinder!

Skolan är ouppfostrad!

Nej, vi kan inte skicka dokument via mejl.
Nej, vi kan inte lägga upp några dokument på hennes G-drive (som jag skapat enkom för detta ändamål).
Nej, några glosor kan vi inte få över någon länk, varesig bredband eller telefon.

Ja, hon måste se mig i ögonen när hon pratar med mig.
Ja, jag måste stå och hänga över hennes axel när hon jobbar.
Ja, hon måste lära sig att ta hand om papper.

Men de måste fan inte lära sig ett enda jävla dugg???

Var är hennes dator?

Det är ett halvår sedan jag påpekade att hon måste få göra uppgifter på dator.

Den är beställd... I november!

Hos Rally är den inte.

Som ett brev på posten blev hon sjuk och varje gång hon går till skolan nu får hon en ny virusinfektion.

Varför får hon inte penicllin.
Du ska säga åt läkaren att hon ska ha penicillin.
Varför ger du henne inte penicillin?

1.Det är virus!

För de som inte vet det så har penicillin sönder cellväggar hos bakterier.

Virus är inte bakterier.

Virus saknar cellväggar.

Det skulle vara som att torka upp vatten med en Lidlkasse!

2. Nej, jag beordrar inte läkare längre. Det fungerar liksom inte så.

3. För att jag inte har förskrivningsrätt.

Dooooh!

Jag kan inte mer än gå till läkare.

Det har jag gjort.

Jag kan inte mer än att lyssna på läkaren.

Det har jag gjort.

Jag kan inte mer än att försöka ta hand om henne så gott jag kan.

Det har jag gjort.
Jag kan inte mer än informera lärarna om förutsättningarna.
Det har jag gjort. 

Jag kan hjälpa henne med de uppgifter hon får.

Lärarna kollar dem inte.

Jag hjälper Rally.

Skannar.

Laddar upp.

Skickar mejl.

Hjälper Rally (aka undervisar - gratis)

Skannar.

Laddar upp.

Suck...

Och ingen av lärarna har ens loggat in på kontot.

En har kommenterat det

och en har skickat en uppgift via mejl.

Wow.

Vilket resultat.

Efter 6 månader!

Nej, de väntar till panikveckan efter påsklovet när de inser att de inte har underlag för betyg.

DÅ ska jag springa som en dåre med min fibromyalgi och hämta papper, böcker, uppgifter....

DÅ ska Rally jobba som en galärslav och ligga knall fall och sjuk igen för att det blir för mycket.

Jag fattar inte!

Kan någon förklara för mig?

Om det inte stått i skollagen ändå.

Men det gör det.

Hon har rätt till allt det här.

Lärarna har rätt till vaddå?

Jo, de har rätt till:

1. Fortbildning i parti och minut!

2. Skälig lön!

3. Minskad administrativ arbetsbelastning!

4. Fler vuxna i skolan!

5. All jävla respekt som går att uppamma.

Fast inte enligt skollagen dock. 

För jag tror faktiskt inte att det är lärarna själva som sätter plockepinn i hjulet för Rally.

Jag tror det är skolpolitiken.

Jag tror, Herr Björklund att du är ute och cyklar, utan varesig plockepinn, käppar eller stödhjul.

Du är välkommen till oss.

Du är välkommen att se hur den börda du har lagt på lärarna FÖRSVÅRAR undervisning!

Speciellt för barn med särskilda behov.

Fast sådana kanske inte finns i din värld.

De kanske är utanförskapade och ska stanna där?

Well...

I've got news for you.

Not on my watch!

Det kanske inte är lärarnas fel

MEN

det är läranas förbaskade jävla ansvar att sluta lösa skolledarnas statistiska problem och berätta för omvärlden hur det faktiskt ser ut i skolan!

Gör om gör rätt. 

Nu ska jag gå och ha feber. 

Fast den kanske man också kan uppfostra bort. 

Till yttermera tragiskt veto:
Alla citat har jag tyvärr hört i verkliga livet. 

Lena Laserhjärna