Det gör inget, för jag är glad ändå.

Tydligen får man ha andras papper i sin ägo även om man upprepade gånger har önskat få dem återlämnade. Att inte själv få bestämma över vad som ska göras i den egna ekonomiska situationen känns inte bara förnedrande utan också skrämmande. Inte så mycket för min egen del som vanligt, utan för de där som inte är lika bråkiga som jag. Har jag rätt bråkar jag. Har jag fel bråkar jag också, fast kanske inte lika mycket – Jag skrattar hellre åt att jag har fel än framhärdar trots att jag har fel.

Den här gången hade jag rätt. Det stoppade upp min skuldsaneringsprocess i 8 månader och ändå får jag inte mina papper, ingen ursäkt – ingenting.

Människor har så konstiga fördomar om vad saker och ting innebär och tar inte reda på fakta, skäller ut klienter och ber dem dra åt helvete.

Det gör inget, för jag är glad ändå.

Vet inte om det egentligen är så bra reklam för projektet och företaget i fråga och själva grundtanken är så bra att jag inte tänker namnge den.

Nu är dock processen igång och den hade kunnat vara 8 månader längre fram, men jag är korkad. Jag är snäll, jag vill hjälpa till också även om jag är bråkig. Jag vill ju att samhället och den värld jag lever i ska bli bättre, för ALLA, inte bara för mig och Rally. Därför lånade jag ut mitt liv till något jag tyckte var större och viktigare än jag själv och min situation. Idag ångrar jag att jag gick med på hela paketet. Jag hade kunnat nöja mig med att låna ut vissa delar bara, men nu blev det inte så och jag får stå min kastade tärning och ”gå i fängelse utan att passera gå”.

Det gör inget, för jag är glad ändå.

Folk börjar notera att jag inte längre frekventerar den där plyteboken. Var är du? Där jag alltid är. Här. Är det verkligen så att vi med vår utvecklade teknik inte finns om vi inte visar upp oss på fäjsboken? Jag har samma adress, samma telefonnummer, samma barn … Skillnaden är att jag inte orkar sitta och titta på nu när alla önskar sig julklappar, lägger ut vad de får och fått, alla som köper svindyra prylar för att fira en kille som inte tyckte vi skulle ha så jävla mycket prylar utan litet större hjärtan och förståelse och framför allt förlåtelse. Julen är och förblir Humbug så länge vi köper oss fria från att umgås. Kanske återkommer jag efter det nya året, kanske stannar jag här ute i kylan. Det är liksom fredligare härute.

Men det gör inget, för jag är glad ändå.

Rallys skola är bäst i världen!!!

Den är verkligen det. Lärarna är verkligen intresserade av att hjälpa till och hitta lösningar som passar för Rallys speciella diagnossmörgåsbord och det resulterar i att skolan verkar gå riktigt bra. Hon ligger bra till och kämpar för sina betyg. Betyg har aldrig varit min bag och det är det inte nu heller. Betyg är bara ett sätt att visa hur en lärare anser att man agerat under en viss period i vissa ämnen, det säger ingenting om personens kunskapsnivå eller förmågor. Och läxhjälp är ingen klassfråga enligt vetabästarna. Det spelar ingen roll hur mycket Rut, Tut eller Knutavdrag vi skulle få göra för en så kallad läxhjälp – vi har inte råd ändå. Det är och förblir en klassfråga, varför ska det vara så skamligt att säga som det är? Vi har olika klasser i Sverige idag. De som kan köpa julklappar och de som inte kan köpa julklappar.

Jag är ändå glad, så det gör inget.

Glad söndag.