Just nu har ja helt enkelt inget att säga, så därför skriver jag istället.
Mitt facebook-konto är för ögonblicket igenmurat.
Jag har inte energi att sitta och se människor berätta vad de dricker vareviga fredagkväll.
Hade jag varit intresserad av det hade jag gått på krogen.
Jag har inte energi att sitta och läsa vad alla vänner, ovänner och bekanta ska äta till middag.
Det är inget fel att göra sådana uppdateringar. Det passar bara inte min smak, lika litet som det passar andra att se mina evinnerliga spelinlägg.
Jag har ingen energi att sitta och kryssa i och ur alla människor som spelar och som säger att de inte spelar
och inte vill ha förfrågningar, trots att de uppenbarligen spelat spelet - eller så ljuger facebook och
spelkonstruktörerna, men mitt fel är det inte. Jag får så mycket annan skräp från mina vänner på facebook, men jag är inte intresserad av att tala om för folk hur de ska bete sig så länge de håller sig till de regler som finns.
Inte heller har jag någon energi att sitta och bli förbannad över integrationspolitik och människor som kallar
varandra fula saker bara för att man råkar ha olika åsikt. Jag kan visst tycka att människor är dumma i huvudet, bevisligen har ju de flesta lägre IQ än jag, men det betyder inte att jag tycker att det är smart att kalla dem abderiter, speciellt inte om jag vill föra en diskussion med dem.
Seriöst - Jag diskuterar mycket hellre med en Sverigedemokrat som inte sprider fula ord omkring sig än en
rödgrön som jag förvisso håller med men som inte kastar okväden över debattnätet.
När heliga kossor går från farmville till harmville vill jag heller inte vara med. Det är en sak att bli dragen
vid näsan, men det är en helt annan att få det inbränt på näthinnan varje gång jag öppnar den där boken med
ansikten. Dessutom är det så tröttsamt att vissa människor verkar tro att jag är korkad. Jag trodde det var ställt bortom allt rimligt tvivel vid det här laget.
Så för tillfället har jag bojkottat facebook och om jag nu nödvändigtvis ska vara på något socialt nätverk så
föredrar jag mail och telefon för ögonblicket.
Då kan jag leva i min lilla Pippi Långstrump - Robin Hood - bubbla och låtsas att Märkligheten inte finns, utan allt är som jag vill. Alla är snälla och inte så sentimentala. Det är ändå så många Märklighetspersoner jag måste samverka med.
Jag föredrar att föra en envägskommunikation med internet just nu och leva med Kapten Hammock, Rally och VM-06 edition kattpojkar. De ger energi och kärlek.
Nä, jag vill inte leka fäjsbokleken mer - inte just nu anyhow.
Skickar ändå en tanke till alla som hjälpte mig förra året så att det gick att stå ut med den Julen. Jag glömmer det aldrig och vet att jag en vacker dag kommer att lyckas återgälda det.
Love, peace and understanding!
Lena Laserhjärna
Kommentarer
Skicka en kommentar