Fortsätt till huvudinnehåll

Long time - no cyberink.

Ibland blir det liksom bara tvärstopp.

Jag ser världen. Betraktar den.

Tintin är homofob.
Jag som alltid har trott att han var kär i kapten Haddock.

Är det fel av en konstnär att skildra sin samtid?
Är det ett entreprenörsfel att skapa den konst beställaren betalt för?
Var det fel av Belgien att vilja bli ställd i bättre dager?

Är det inte just därför vi envisas med att ha kvar Sveriges största socialbidragsutgift i form av monarki? För att Sverige ska framstå som ... ädelt...

Är det inte just därför människor, inklusive jag själv, kletar oss i huvud med allehanda spackel och tvivelaktig gosmetika (medveten felstavning), bevisar vår intelligens med papper och allehanda tester - för att människor ska se hur bra vi egentligen är.

Näe, jag tycker inte det är rätt med folkmord. Nej, jag tycker inte heller det är rätt med homofobi, bifobi eller transfobi (Hobetfobi bestämmer jag att det heter nu). Nej, rasism är lika illa det.

Men att ändra historien - ändra kulturarv oavsett hur fel intentionerna var eller blev - det tycker jag är maktmissbruk.

Hur rasistisk är jag inte själv som sitter och sorterar ut de fula vanliga kossorna i FarmVille, bara för att de har en färg jag inte gillar.

Därför tar det tid mellan inläggen.

Därför och för att skolstarten alltid är en panikartad tillställning hemma på vår gata i stan.

Nu börjar näsan komma strax ovanför vattenytan igen.
Vädret gör inte något gott för Fibron, men Kapten Hammock gör allt gott för själen och hjärtat. För att inte tala om Rally som börjar få en fungerande tillvaro med förstående lärare och hjälpande skolledning.

Laserhjärna over and out
Bubblar in i min Aspiebubbla igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Var god göm rullstolen! - Om hemspråksundervisning och rättigheter.

Rally går i världens bästa skola just nu, och hennes lärare är garanterat en del av landets bästa arbetslag! Jag kan inte nog många gånger understryka det och jag tycker det verkligen, de kanske behöver höra det mer, men det får ni påminna mig om. Å andra sidan... Tänk om man var tvungen att ställa sig upp och jubla varje gång någon höll undan för en blind med käpp, hjälpte en stackars tant över vägen eller bara helt enkelt lät bli att knuffa sina CP-skadade vänner (Förlåt, kunde bara inte låta bli - Jag blir så full i skratt varje gång en av mina CP-skadade vänner (heter det verkligen skadad?) puffar mig på facebook och jag puffar tillbaka - Då står det, du har just knuffat Dr Spastika - Världens farligaste man. Så får man inte göra, men det ser så jäkla roligt ut i mitt huvud. Om man för övrigt har Cerebral pares måste man ju vara en celebritet... Passushyllning till mina celebra vänner...) Jag vill också understryka med all nödvändig tydlighet att jag inte vill förminska eller p

En saga i juletid - om hur livet kan vända på en femöring.

Mörka november gick mot sitt slut och skulle gå över i december, min hatmånad. Som barn älskade jag julens traditioner, men det där med julklappar och överraskningar är inte min grej så ju närmare julafton kom desto svårare blev mitt hummör. I år har Rally inte velat fira jul med mormor och morfar av rädsla för att jag ska börja bråka med morfar. Tyvärr händer det ibland (läs varje jul) men nu inser jag att det inte har så mycket med honom som person att göra, utan det här med att gömma saker i papper och sedan ge bort dem. Är det inte vad jag förväntar mig eller önskar så blir jag ju så förtvivlad att det inte går att trösta mig på flera dagar. Är det vad jag önskar blir jag överlycklig, men oron för att inte veta vilket tar tyvärr bort mycket av känslan. Att jag som barn då alltid letade reda på mina julklappar och öppnade dem i förväg för att sedan spela överraskad - ganska dåligt - på julafton har naturligtvis med att jag inte är så bra på överraskningar, jag som är så impulsi

Efter mello

När melodifestivalen har slocknat  ägnar jag mig åt att flytta dokument.  Uppgifter från skolan ska från min mejl till skolmolnet.  Det är vi överens om.  Vi var överens om att alla uppgifter skulle läggas på molnet direkt.  Tydligen är detta väldigt svårt.  Jag skriver in proven.  Reagerar över att man gett Rally två prov samma dag.  Hon har fått det muntligt i örat på sin lunchrast.  När andra får vila När andra får vara ifred.  Då får hon kroppskontakt hon inte vill ha  och prov.  Att det redan var lovat ett prov samma dag fanns inte på den mentala agendan och läraren hade inte vett att kolla först.  Resultat.  Provpanik.  Det är egentligen så enkelt.  Skicka ett mejl till mig med en förfrågan.  Kontakta varandra.  Börja använd first-class-klienten.  Nej. Vi börjar med att rusa fram i matsalen och välta omkull den funktionshindrade eleven ur sin mentala rullstol.  Häpp! Ännu en pedagogisk medalj! Vad är viktigt